På väg till flygplatsen glömde vi en mobil på hotellet och fick springa tillbaka och hämta den, en av oss sprang in i en skylt och fick ett jack i huvudet och senare tre stygn på flygplatsen, vi blev hänvisade till fel buss men fick hjälp med taxi av en kille från Thailand (som gav riktiga svar och inte bara sa det som han trodde vi ville veta).

Av erfarenhet har vi dock lärt oss att saker tar mer tid och kostar mer än vad man först tror, så vi är fortfarande i god tid.

Tyvärr vill inte mitt minneskort med bilder fungera just nu, så foton får vänta. Om ni vill att resterande i gruppen ska blogga får ni nog tjata på dem lite, det har ju varit ganska tyst från Libanon-sidan på sistone…

Igår kom vi till Kairo och idag har vi sett pyramiderna från kamelryggen. Vi är rätt trötta och mätta på intryck så reaktionen var mest ”Jaha, där är dom”. Men jag tog några fina kort

Tyvärr har vi inte så mycket tid kvar på resan, så morgonen därpå lämnade vi Jordanien (som jag annars gärna stannat ett tag i) för att bege oss till landet som man inte ska nämna vid namn i övriga mellanösternländer: Israel.

Vi blev skjutsade till busstationen, akte till Amman, prutade ner två taxi från 6 dinarer till 3 som tog oss till nästa ställe där vi tog ytterligare två taxi till gränsen. Framme vid gränsen fick vi vänta på skyttelbussen som skulle köra oss till den Israeliska gränsen. De scannade alla väskorna innan de packades in i bussen.

Framme vid Israeliska gränsen skulle väskorna scannas igen, så vi fick lämna dem (förutom handbagage) medan vi skulle gå igenom passkontrollen. Där krånglade det… Sällskapets enda tjej fick komma in i landet, men resten av oss blev tilldelade ett formulär att fylla i. Sedan satt vi och väntade…

Efter ett långt tag, i alla fall över en timma, blev jag kallad in på förhör/intervju, och fick gå igenom hela resan: vart vi hade varit, vad vi hade gjort, varför vi hade gjort det, vem som hade planerat allt, vart vi hade bott… Jag kanske borde gett hon som intervjuade länken till bloggen.

Hur som helst, de bestämde sig tydligen för att vi var harmlösa trots allt och släppte in oss i landet. Väl igenom fick vi vänta ännu längre på att taxin skulle gå… de åkte inte förrän de fyllt alla säten i minibussen. När vi frågade en man som jobbade där hur länge vi skulle få vänta på taxin fick vi till svar att ”Who knows, it belongs to the Israelis”. Liknande kommentarer har vi fått höra senare också…

Nu är vi alltså i Jerusalem! Vi bor på ett vandrarhem i den arabiska/muslimska delen av den gamla staden, precis vid en marknadsgata. Nu ska vi ut och köpa frukost!

Vi tog oss till busstationen med buss och taxi, därifrån tog vi en buss mot Damaskus i Syrien. Detta innebar att vi var tvugna att betala visum för Syrien en gång till… d.v.s. ytterligare $27. Surt. Plus ”exit tax” på $10 när vi senare åkte ut…

Uppenbarligen lyckades vi, utan att riktigt mena det, tacka ja till att busschaffisen skulle fixa taxi från Damaskus till Mafraq i Jordanien. Antagligen dumt, det blev nog dyrare. Dessutom var taxichauffören lite skum, det kändes som om han tyckte att han hade viktigare saker för sig än att köra oss till Jordanien. Bl.a. svängde han in på en bensinmack där han skulle snacka med några om nåt och så pratade han mycket i mobilen.

Den Jordanska gränsen gav bäst intryck hittills. Det var ordnat, enkelt och smidigt och ganska snyggt. Visum kostade 10 Dinarer, vilket är ca. $15 (efter Libanon har jag börjat tänka rätt mycket i dollar).

Nu är jag trött och tänker sova, så mer om resan kommer imorn.

/Josef

Dagarna i Aleppo skulle se lite annorlunda ut än de varit under våran resa. Istället för att bo i bussen så bodde vi på ett fint hotell i centrum. Under dagarna kollade vi runt i staden där vi fick se den stora citadellen och gick på den gamla marknaden. Vi möttes av många glada och härliga människor som gärna bjöd på sina bästa sidor. Vissa gratulerade oss mycket glatt att Tyskland gjort 4-0, andra ville hälla vatten på våra fötter under dagarnas varmaste timmar.

Den sista kvällen i Aleppo besökte vi ett gäng armenska ungdomar. De delade gärna med sig av sina upplevelser från livet. Konversationerna var muntra och vi lärde oss ett och annat om varandra.

// A and J

Framme vid den syriska gransen overaskades vi av att vi behovde betala skatt for att komma ut ur landet… 500 syriska pund, eller $10. Granserna tar alltid mycket mer tid an vad man tror och vad de borde, men efter en massa spring med pass och papper att fylla i kunde vi aka vidare mot Libanon. Dar borjade det krangla pa riktigt…

Nar vi fyllt i formularet for att vi visum (som kostade $17) visade sig att en av vara chaufforer, han som ager bussen, var svartlistad i Libanon sedan -94. Sjalv hade han blivit informerad att svartlistningen skulle ha strukits efter fem ar, men tydligen inte… Innan vi kunde fa passen var vi antingen tvugna att fixa problemet eller lata chaufforen atervanda till Syrien.

Efter fyra timmar visade det sig att svartlistningen skulle havas efter 15 ar, inte 5, vilket innebar att han borde slappas in trots allt. Men nar de skulle ta bort svartlistningen bestamde sig nan general eller nat att svartlistningen skulle va kvar, trots att 15 ar hade passerat.

Bada vara chaufforer vande darfor tillbaka till Syrien med bussen. Resten av oss stannade vid gransen, utan buss, och fick vanta ytterligare nan timma pa att fa vara pass…

Nar bussen akt kom det efter ett tag fram en libanesisk man som sett oss vid gransen vid Syrien och undrade varfor vi inte kommit langre. Det visade sig att han kunde fixa fram en buss som kunde ta oss in till Damour for $10/person, sa framat tre var vi framme vid lagenheten dar vi skulle sova!

Vi har inte riktigt bestamt hur vi tar oss till Egypten sen, vi far se hur vi loser det. Kanske over land, kanske med flyg. Inga farjor gar tyvarr.

Som vanligt kommer lite bilder:

/Josef

Här är i alla fall en kort summering i bilder av resan från Turkiet till Syrien. Klicka på bilderna för att se dem i större format! Klicka på Bakåt-knappen för att komma tillbaka till artikeln.

Här är "kön" till bron som gör över floden som delar Asien och Europa i Turkiet

Nu lämnar vi Europa!

Så här ser det ut inne i bussen

I Turkiet kunde man titta på VM samtidigt som man lättade på trycket.

Bussen gick sönder och det tog en halvdag att fixa den

Bussen gick sönder utanför Mercedes-Benz!

De bjöd på kaffe!

Vi fick även hjälp med att åka in till stan och handla lite mat!

Det började faktist regna denna dag! Dock höll det inte i sig särskilt länge.

Det var skönt att få va ute lite

Det är riktigt vackert i de turkiska bergen

Motorn blev överhettad så vi var tvugna att ta uppförsbackarna i 10 km/h. Därför kom vi fram mycket senare till gränsen än vi hoppats.

Trots försening gick det bra att komma in i Syrien, även om det tog lite tid.

Äntligen framme i Syrien! Eftersom vi inte kom igenom gränsen så tidigt som vi först hoppas fick vi åka omrking i solen i den kokheta bussen under dagens varmaste timmar... Den har inte AC, och när man kör sakta inne i staden fläktar det inte mycket...

Mat!

Att gå över vägen i Aleppo kan vara en utmaning! Men tar man bara ett kliv ut i körbanan så stannar bilarna.

Jag ska se om jag kan få nån annan att skriva lite om idag senare.

/Josef

Jag kan också kommentera att Facebook verkar vara blockerat här, så vi kan antagligen inte kommunicera via den kanalen under vår vistelse här.

Mer kommer… nu ska vi gå och äta!

/Josef

Uppdatering: Vi har hittat ett sätt att komma åt Facebook!